Denna morgon äter jag min havregrynsgröt med en stor klick smör. Utanför köksfönstret hänger en svart kall flippad vinterjävel och jag tänker att det är så här gröten ska ätas. Tunga kraftfulla gryn tillsammans med det smältande, salta och lätt syrliga smöret. Fettet som lyfter kroppen och hoppet över kylan och mörkret där ute. Som värmer och ger kraft att ge sig ut i den nattsvarta morgonen. Jag ska ut till bilen, skrapa rutor och köra barn till förskola och skola. Sparka igång arbetsdagen. Jag tänker att för tusen år sedan satt någon inne i värmen framför härden.

Det har skrivits så mycket om smör på Taffel de senaste två veckorna så det är svårt att försöka tränga in något nytt. Nu kan vi redan allt.

Mitt ödmjuka bidrag består i en liten pimpning av det brynta smöret med sardeller och vitlök. Tänk på att inte låta sardeller och vitlök ligga med i smöret när det bryns, det klarar inte de ingredienserna. Det måste alltså bli frågan om en tvåstegsprocess där vi först bryner smöret och därefter separat fräser vitlök och sardeller lite. Sen läggs de bara ihop.

Finns det något godare än rumsvarmt, mjukt smör på nybakat bröd eller till kokt potatis. Svaret är nej.

Även om man inte har nybakat bröd så är det underbart att smeka följsamt smör på vilken macka som helst. Det smakar mer och man slipper att  det mjuka inkråmet i brödet krullar ihop för att smöret beter sig som ett kautschuk.

Lösningen för många är att nedgradera sig till ett smörgåsmargarin som är mer eller mindre bredbart direkt från kylen. Då förlorar man två av de viktigaste aspekterna; det är inte smör och det är inte gott.