Jag fick ett sug efter varmkorv häromdagen. Ja, du läste rätt. Varmkorv. Med bröd. Ok, det kanske inte låter så underligt. Men till saken hör att jag aldrig har gillat varmkorv. Inte ens som barn. Visserligen var jag vegetarian som liten och sojakorvarna var inte mycket att hurra för då. Men ändå.

Men i alla fall så blev jag sugen på varmkorv häromkvällen. Ja, jag köpte inte korv från grillen, jag köpte finkorv med hög kötthalt och stekte hemma. Med vanliga köpebröd till. Och för mig var det var smått magiskt gott.

Men, varmkorv? Undrar du kanske. Inte precis avancerat eller speciellt.
Nej, men förstår du att nu måste vi sätta in varmkorven i en kontext. De enda gångerna jag ätit varmkorv med bröd i hela mitt liv är sent på lördagsnätter, på barnkalas eller när det ska grillas en sommarkväll.
Jag har aldrig ätit varmkorv med bröd hemma. Aldrig. Pinsamt nog.

Jag var hungrig som en varg. Det var lugnt och skönt hemma. Ute var det mörkt och kallt. Jag laddade med ekologisk ketchup, dijonsenap och en barbequesås från himmelriket. Och så satt jag där och kände mej oanständigt lycklig medans jag mumsade middagen som jag faktiskt höll i min lilla näve medans jag satt i soffan. Å så en öl till det hade jag så klart.

För dej är det säkert inte det minsta märkvärdigt. Du äter varmkorv mest hela tiden och undrar vad som är grejen. För mej var detta att äta varmkorv med bröd hemma något nytt och spännande. En mindre uppenbarelse.
Om du tycker att jag är konstig som hyllar en varmkorv är det helt OK. Bara så du vet.

Men jag är uppväxt med så konstig mat att jag ofta missat de enklaste rätterna. Första gången jag åt en helt vanlig hamburgare gick jag gymnasiet.
Men det är en helt annan historia...