Barnsligt gott: Färska gräddbullar
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10191","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-600","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"711","title":"gr__ddbulle_MG_5266","alt":"gr__ddbulle_MG_5266"}}]]I helgen gjorde jag och min nyblivna elvaåring ett besök på Emporia. Det är bara andra gången jag är där, jag får sådan huvudvärk av köpcenter att jag bara vill därifrån på direkten. Men den här gången skulle vi köpa en födelsedagspresent, så då fick det gå.
En sockerkick kan man behöva på en shoppingtur, så vi stannade till på Gräddbullerian och köpte varsin fin gräddbulle och en liten låda till dem där hemma för rättvisans skull. Det är kedjans andra butik utanför Väla och gräddbullarna är verkligen fina och smaksatta enligt cupcake/macaronkonceptet: hallon, passionsfrukt, lakrits, nougat, kaffe och polkagris i vit, ljus eller mörk choklad.
Jag tror att det någon gång i tonåren infinner sig en gräns när man inte kan goffa obegränsat med sådant här längre. I alla fall kan jag säga att detta var första gången i vuxen ålder jag köpte mig en gräddbulle, och den kunde gärna varit hälften så stor. När jag var barn däremot, och vi tog flygbåten över till Köpenhamn om vårarna, så var en dansk glass med hembakat rån, gräddglasskulor, vispad grädde med en klick hallonsylt och som kronan på verket - en smackad gräddbulle - ungefär det bästa livet hade att erbjuda. I tidiga tonåren sålde vi sedan evighetsgräddbollar för att skramla ihop pengar till vår idrottsförening och någonstans där i storfabrikatet försvann även tjusningen.
Min svärmor, som växte upp i Lund på 40- och 50-talet, har berättat om hur hon och ungarna på gården vittjade spjälorna i telefonkioskernas trägolv på jakt efter tappade tioöringar. För tio öre kunde man nämligen få en hel papperspåse med knosade gräddbullar från butiken på Lilla Södergatan, mängden varierade beroende på butikstanternas humör. Även senare år har Lundaungdomar köpt kasserat gräddbullemojs hos den numera nedlagda fabriken nere på Södra vägen.
Flødeboller av glukosspetsad italiensk maräng (direktöversatt "gräddbullar", trots avsaknaden av just grädde som ingrediens) har tillverkats i Danmark sedan början av 1800-talet, och det är också över sundet vi bör titta för att få de bästa recepten med kransekagebotten: här är ett med hel jordgubbe i från Summerbird och ett med frystorkade hallon från Mette Blomsterberg och här bloggen Sukkerhjerte som jämfört båda. Den modige Anders Öhman testade ett gammalt Ica-kurirenrecept här om året och fick "totalt psykbryt", så det behöver ni i alla fall inte prova. Jag har en del barnkalas framför mig, så jag tänker testa - men då får de bli små.
Kommentarer
Lustigt - jag upptäcket Gräddbullerian bara häromveckan. Tyckte deras små gräddbullar var helt perfekta i storlek. Lite samma resa som semlan har gjort - där en minisemla ofta kan vara helt perfekt för en eftermiddagspaus utan efterföljande koma.
Så de hade små med? Såg inte dem (skyller på min köpcenternoja)... En vän på fb tyckte de var för söta, jag tyckte de var ungefär så söta som de brukar.
Åh det gör mig nostalgisk! Själv köpte jag "gräddbullekladd" som ung nere på Södra vägen där det fanns en "gräddbullefabrik". Tror att den sedemera blev korvtillverkning kanske för Knake.
I Stockholm köper jag ibland Lännas kokosbollar som det heter här - de är lättare i konsistensen än andra och inte så mäktiga. Har gärna en låda i frysen på landet (ö utan bilväg) på sommaren. Perfekt om någon kommer på fika
De där danska glassarna - som jag alltid åt när vi åkte till Helsingör - minns jag! Med syltetöj och gräddboll!
Kerstin: Gjorde du, vad roligt! Försökte få fram vad fabriken hette men hittade den inte någonstans.
Lännas har jag inte smakat (av förståeliga skäl iom att jag ju inte brukar köpa gräddbullar).Vet att många norröver säger "det heter inte gräddbulle, det heter kokosboll" men det har väl med 1658 att göra ;)
Mats: Med syltetöj, så var det ja! Och i Helsingör också, dit åkte vi för att handla mat: frukt, grönsaker, ost och kött i kylväskor.
Haha, fnissar åt Anders experiment. Vi testade också för ett tag sedan och det tillhör ju inte direkt det snyggaste vi gjort (men goda blev dom): http://kalender2012.pickipicki.se/2012/12/lucka-3-mums-mums-pa-hemgjort-...
Förresten visste jag inte gräddbulle var en gräddebulle, hade gissat på semla eller något åt det hållet. :-)
... och Mums-mums för mig är ett rent och skärt produktnamn från Cloetta. Men de såg goda ut ändå!
Om vi jämför de olika resultaten från recepten ovan så kan vi konstatera att:
1) Danska gräddbullar innehåller inget gelatin och rekommenderas högre sockertemperatur (117 grader)
2) Chokladen bör tempereras, se Mia Öhrns roliga och informativa text om "tempereringsfanskapet": http://miaohrn.wordpress.com/2010/10/19/tempereringsfanskapet/
Och jag lade till en rad om "grädden" för att undvika missförstånd :)
Det verkar vara något för min pappa, som i fullvuxen ålder fortfarande kan äta minst två per sittning. Men vi är vana vid Maglarpsbullen från Slätten. :) Men nästa (om det blir någon) gång jag ska till Emporia får jag gå till Gräddbullerian - de ser riktigt fina ut!
Maglarpsbullen? Berätta mer!
Nu var det ju åratal sedan jag åt en gräddbulle, har alltid varit pappas last och inte min. Men Maglarpsbullarna var luftigare och hade ett tunnare lager choklad runt sig än de där topparna man hittar på marknader. Och så had de ingen kexbotten. Hemsida här: http://www.maglarpsbullen.se/ Tydligen hörde mest chokladbollar numera, det var ägarskifte för några (många?) år sedan.
Tack! Där lärde jag mig något nytt - lätt hänt när man är gräddbullenovis.
Jag älskar gräddbullar. Eller älskade snarare, har inte ätit någon på så länge att jag nästan glömt hur de smakar. Är också en sådan sak som jag tänkt göra själv, men efter att ha läst Anders Öhmans überroliga inlägg har jag liksom kommit av mig lite!
De danska kanske funkar bättre? Betvivlar inte Öhmans skicklighet, det måste vara receptet som felat.
Hej Anna!
Först och främst, tack för en oerhört trevlig blogg! Den här gången var det extra trevligt att läsa om din svärmors upplevelse av gräddbullfabriken på Lilla södergatan - de kära tanterna var nämligen min mormors fars kusiner! Det hade varit spännande att höra mer om dem - om din svärmor kommer ihåg!
Bästa hälsningar
Lotta
Tack LottaL! Roligt att du följer min blogg, och extra roligt med kopplingen till gräddbullsfabriken! Jag vet inte så mycket mer om "tanterna" utom att svärmor sa att de ibland var rara och kasserade gräddbullar med flit, eftersom de visste att barnen inte hade råd att köpa annars. Kanske någon annan läsare kan berätta mer?
Hej igen!
Tack för ditt svar! Det räcker gott att höra att mina släktingar - Alva och Gunni - var rara och trevliga!
Sidor