Anna frilansar som matskribent och receptmakare. Grunnar mycket på råvaror, sorter, tendenser och annat. Har svårt att hålla sig till traditionella recept, det slinker gärna in influenser från olika håll. Håller höns och samlar allt ätbart inom ramen för allemansrätten. Lagar gärna mat med det som finns inom räckhåll och driver anti-matsvinnprojektet Resurskocken.
Drömmer du också om att ha egna höns i trädgården? Om att kunna gå ut och plocka in nyvärpta ägg som du direkt kan använda i matlagningen? Det gjorde matskribenten Anna Billing.
Kommentarer
Underbar läsning!
Jag beklagade mig för nån vecka sen över att ramslöken aldrig hittade hit. Bittert har jag läst om ramslökspesto och -emulsioner, ramslök hit och dit och bara accepterat att den inte finns eller nånsin kommer att komma hit.
Men se! Igår, på murkeljakt, sprang jag på en torpruin med ett rejält bestånd ramslök! Snudd på ett botaniskt fynd, vill jag påstå.
Dessutom hittade jag äntligen löktrav idag, den heter också vitlöksört och gör skäl för namnet.
På köksbordet väntar två kassar med nässlor på att rensas, och på spisen står en kirskålssoppa.
Är det jag eller artikeln som är rätt i tiden, eller båda?
Jag har gjort en lista med vilda matväxter jag ska försöka äta i år, efter förra årets succé med kaveldun fick jag mersmak. I år ska jag försöka mig på kardborrerot, frukt från penningört, Rallarros, getramsrot och islandslav.
Jag vill förresten tipsa om lönnblom som nu är i blom och almfrukt som snart är på ingång, båda är väldigt trevliga i sallader.
Islandslav smakar varmt snor när man lakat ur och kokat sönder den. : )
Varmt snor, det låter spännande. Jag har läst att det är väldigt gott att torka och mala till mjöl och använda i bakningen.
Det låter som ett trevligare sätt att använda laven på. Måste du inte laka ur den ändå?
Andra blomster du kan lägga till listan är kärleksört och ormrot. De är båda riktigt goda.
Kärleksört är toppen, både till konsistens och smak. Jag ska plugga på om islandslaven.
Du kan också äta eller torka och koka te på är väl vanligast, vinbärsblad, hallonblad, björnbär, smultron. Jag har gjort små dolmas och rullat in dom i vinbärsblad. Helt okej, inte strålande men okej. Man kan äta de flesta blommor förutsatt att de inte att besprutade vill säga men det ger sig själv, hoppas jag, att om växten i sig är giftig ska man inte äta dess blommor. Men alla jordgubbsblommor, körsbärsblommor, fläderblommor etc., går att äta.
I år ska jag prova att istället för rosengelé göra gelé på körsbärsblommor.
Koka för all del INTE te på lindblommor. Det blir en seg slemmig dryck. Man använde den för dess medicinala egenskaper, de ska vara bra för lungor och andning per generellt. Jag har aldrig provat själv.
Jag gillar att vara ute och plocka det mesta som går att äta, från bär och frukt till nu allt mer blad och kryddväxter. När jag nu plockade maskrosblad, då trodde nog en del att jag och vettet med mig hade kilat ifrån mig.
Som en påminnelse:
Maskrosblad blir vackert ljusgröna och mindre beska om man låter dem växa under en hink. Ut och norpa barnens sandlådeleksaker och sätt dem över nyuppkomna maskrosor genast!
Apropå Jessicas dolmar: Sådana gjorde vi när bekanta tuktade sina gigantiska svartvinbärsbuskar, fyllningen bestod av köttfärs kryddat med lite svartvinbärssylt och timjan, ris också, för stabiltet. Inte alls dumt. Kändes bra att ta hand om lite av det som bara hade eldats upp annars.
Jag gör brännvin på svartvinbärsblad. Om man dricker det på en gång smakar det friskt och har en ljusgrön färg, väntar man ett halvår blir färgen brun och får en fyllig mustig smak.
Jag tycker det är jätteroligt att ta tillvara det som finns i naturen - i synnerhet ogräs!
Tipsar om att koka älggrässirap (det dröjer ett tag till, men det gäller att ha koll på sin almanacka när man jagar växter ute i skog och mark) och hälla på glassen.
Löktravsaromsmör, stuvad kirschkål, nässelplättar och kärleksört i en sallad är trevliga små tillbehör/rätter.
En växt som jag är väldigt sugen att testa är Sommargyllen (http://linnaeus.nrm.se/flora/di/brassica/barba/barbvul.html). Fast det tar ju ett tag (läs flera år) innan man är säker på att de späda knopparna verkligen hör till rätt växt (man måste spana över enhel säsong liksom). Målla har jag bara provsmakat. Många av de vilda växtern är ju bittrare än de kultiverade så i många fall är det "roligare" att äta än de är goda ...
Kajpsoppa!
Gå ut i närmaste gotländska änge, ner på alla fyra och sniffa runt. När lukten av vitlök/purjo börjar blir riktigt stark har du kommit rätt. Plocka bladen och hacka ner i en rädd soppa baserad på lammbuljong.
Här är en länk som jag hittade (http://www.guteinfo.com/scripts/gotland.asp?id=380), men googla gärna för att hitta andra varianter.
Det är verkligen jätteroligt att ta reda på naturens skafferi. Jag har lärt mig att plocka Karl Johan-svamp, den enda jag känner igen. Tänker att med de priser man tar ut så kan jag lika gärna plocka och torka själv. En liten grej bara, en flora! Och plocka inget som man är osäker på, precis som med svamp. I övrigt, bara att plocka på.
Terrinen låter helt fantastisk. Nästa vår ska jag lära mig känna igen vilda örter, det är en sak som är säkert.
Tur vi inte levde på 1600-talet, då hade de säkert bränt oss på bål, hela högen! Kul med alla tips som väller in. Har själv blivit utlovad gädda fylld med björkskott, det ni ;-)Valborgsmässoafton har potential att bli en verklig mathögtid för alla som vill frossa i nyutsprunget.
Sommargyllen (blanda inte ihop detta med fågeln, sommargylling...) är mycket väsen men lite stoff. Otroligt nog smakar blomknopparna broccoli. Eller är det när de blommat ut? Minns inte...
Kirskålen däremot förstår jag mig inte på! Jag har försökt, men de soppor jag gjort smakar ingenting.
Efter Gourmet-artikeln drömmer jag om västkust-tång...
Peter: jag tycker kirskål tappar smaken fort när man kokar. Prova max nån minut eller två i koktid, det räcker för grovhackade blad (ev. med största bitarna bladnerv bortrensade).
Jag brukar för övrigt göra te på färska svartvinbärsblad (en grabbnäve blad till en halv liter vatten, koka upp och låt dra ett litet tag). Det blir som Kristoffer säer om brännvinet, ljusgrönt och friskt (måste prova att göra brännvin också nu när jag fått tipset... hur länge låter du det dra, Kristoffer?)
Jag gjorde en väldigt enkel kirskålsanrättning häromdagen:
http://annicaodlarochlagar.blogspot.com/2009/04/favoritfisk-i-ograsligt-...
Mycket gott, och mycket kirskålssmak!
Jag låter det dra i två dygn ungefär. Jag kan passa på att göra reklam för älgörtsfrön som man också kan göra väldigt gott brännvin på. Jag har även gjort på häggbär och slån, men de förvandlades sedan till likörer, väldigt goda sådana.
Jag märker bara en svag egen smak hos kirskålen, lite åt såphållet, som det beskrevs. Kanske jag skall försöka igen, men min visserligen begränsade erfarenhet säger mig att kirskålen måste koka länge för att bli mjuk och riktigt hackbar.
Nässlor däremot...mmm...
Håller med dig Peter: kirskålen är ingen solist, den får samsas där bak i grönkören. Fläsk eller senap är goa gubbar till, tycker jag.
Gräsligt trevlig artikel om de vilda vännerna! Jag ska göra en kirskålsutflykt till helgen och tänka fläsk och senap till.
Glöm inte stranmållan! Utmärkt som tillbehör till ugnsrostade rotsaker eller som krispigt späd salladsingridiens.
/j
Sidor