Så var vi framme vid fjärde advent. Dagen firade med att släppa några hekto snö även i Skåne. Den ringa snön tog den varma jorden snabbt hand om och smälte den innan barnen hann säga snowracer. Vi är vana.

Men, dagen till ära ska det ju drickas något gott. Och proteinrikt. Eggnog. Jag vet inte vad ni har för förhållande till denna imperialistiska juldryck, men jag har aldrig varit någon större beundrare. Tycker ofta att det smakar lite jolmigt och den tröga konstistensen inbjuder sällan till rejäla klunkar. Dock hittade jag i år ett recept av Jeffrey Morgenthaler som lät betydligt luftigare och fräschare. Mindre ägg, mer mjölk.

För att ytterligare ”jula” till det körde jag pepparkakspulver istället för muskot på toppen. Ett lyckat drag. Och även denna söndag i december kunde vi klämma in en julsmak i spriten. Första advent – glögg, andra advent – snaps, tredje advent – saffran, och fjärde advent – pepparkaka.

Så, trots min och min kära hustrus dåliga erfarenhet av eggnogg så så gick vi runt med leende läpparna och varsin stor eggnogmustasch. Drycken blev söt, rund och julig, men ändå med en friskhet och fräschör från de rikliga mängderna mjölk. Se till att servera den riktigt kall, för i takt med att temperaturen stiger så kommer jolmigheten smygande. Det här ska drickas snart igen. Kanske på julafton i Vemdalen. Med riktig snö. Och i nystickade jumprar.

Vi ses på andra sidan.

God Jul & Gott Nytt År!

Ginger B. Eggnog

Receptmakare: Johan karlfeldt i samråd med Jeffrey Morgenthaler

Det här dricker tomten innan han mockar hos Dasher, Dancer, Prancer och Rudolf.

• 1 ägg
• 0,5 dl socker
• 1/4 tsk mald muskot
• 3 cl Cognac
• 3 cl rom (gold)
• 15 cl fet mjölk
• 6 cl vispgrädde
• 1 pepparkaka

1. Vispa ägget några minuter.
2. I med sockret under fortsatt vispning.
3. I med resten och vispa på.
4. Kyl.
5. Häll upp i glas.
6. Mortla pepparkakan till ett fint pulver.
7. Häll pepparkakspulvret toppen av eggnogen.
8. Servera.
9. Önska någon förbipasserande God Jul.
10. Fyll på.

Skål!

Så var det dags att tända tredje ljuset, samt att hitta tredje julsmaken som ska få åka en sväng i shakern. Tredje advent säger vi hej till saffran. Hej saffran! Helgen har ägnats lussebullsbak, så det var inte rocket science att komma fram till veckans cocktailsmak. Jag hade likt tv-kockarna redan förberett. I torsdags gjordes saffransgin. Som blev gudomlig. Hade tillfället till ära köpt hysteriskt dyr ekologisk, rättvisemärkt saffran på Astrid och aporna, en väldigt bra vego/eko/rättvise-affär i Malmö. Vilken kvalitet! Hade någonstans på nätet läst att om man skulle smaksätta sprit med saffran så skulle det dra i åtminstone tre dygn. Lät man det sen dra för länge riskerade man att det skulle bli beskt. Efter bara en natt var jag tvungen att sila bort kryddorna. Ginen hade då en gyllengul färg och doften av saffran fullständigt slog emot mig när jag förde flaskan mot nästippen. Jösse! Redan klart?! När jag sen lät några droppar rutscha över tungan insåg jag att det har skulle bli bra. Väldigt bra. Man kände ginsmaken i grunden men den var inlindad i den skönaste saffranssmak man kan tänka sig. Gick utmärkt att dricka rakt upp och ned, men skulle så klart landa i ett cocktailglas, tillsammans med andra godsaker.

Vad skulle det då bli för cocktail? Jag är barnsligt förtjust i lussebullar, framför allt Annas, som är sprängfyllda av smör och saffran och ibland även inehåller mandelsmassa. Varför inte försöka sig på att göra en lussebulle i cocktailglas? Vilka drycker skulle jag satsa på? Russinen fick representeras av Antica Formula som verkligen smakar russin och mogna vindruvor. Orgeat fick spela rollen som mandelmassa, då jag tycker att mandellikör många gånger är för parfymerad. Campari och orange bitter fick hänga med för att balansera sötma och ge ytterligare kryddighet.

Faktum är att det faktiskt smakade lussebulle. Saffranssmaken var otroligt tydlig och trots den ringa mängden orgeat som åkte i glaset så gav det en tydlig, men inte för dominant, smak av mandel. Drinken är ganska söt. Hade man haft ytterligare en skvätt orgeat så hade den nästan passat som dessert. Då vet man vad man ska bjuda Lucia på om hon släntrar in lite halvslirig natten till tisdag.

Dags att polera stjärngossestjärnan.

Saffron Coming No. 3

Receptmakare: Johan Karlfeldt

Om du önskar att natten ska gå tunga fjät.

• 4,5 cl saffransgin
• 2,5 cl Antica Formula vermouth
• 2 cl Campari
• 0,5 cl orgeat
• 2 stänk orange bitters

1. Blanda ingredienserna i en shaker.
2. Ös i is.
3. Skaka.
4. Sila.
5. Servera.
6. Fråga chans på Lucia.

Skål!

Andra ljuset är nu tänt och vi lämnar glöggen till förmån för en annan av julens härliga drycker – snapsen.

Mixtrade i veckan en hel del med olika sorters snaps i kombination med olika sorters likörer och annat gott. Landade till slut i en variant på en cocktail jag läst om i nån norsk tidning. Minns inget namn, men minns att den skulle göras på en norsk akvavit som beskrevs som lätt sötaktig och med smak av vanilj och nejlika. Spirit of Hvens senaste Winter Schnapps har precis landat på väl valda Systembolag och med tanke på dess smak- och doftpalett blev det hela en enkel match. Ställer ni denna snaps på julbordet så lovar jag att ingen blir besviken. In i munnen dansar en flod av smörkola, nejlikor, kanel, pepparkaka och apelsin. Den höga alkoholen levererar tydliga smaker, men ger samtidigt det strama bett som krävs för att det inte ska bli sliskigt. Det här är en snaps som verkligen ger glädjetårar.

Vad jag urprungligen lockades av i receptet i den norska tidningen var den kaffeinfusionerade (kan man säga så?) vermouthen, dvs en näve kaffebönor som fått ligga och släppa allt sitt goda i en rejäl skvätt vermouth. Gissa hur gott det doftade och smakade! Detta i kombination med snapsen, Fernet Branca, Campari och orange bitters skapade en julgrogg som heter duga. Här fullkomligt bubblar det över av kola, mynta, kaffe, nejlika, pomerens, mörk choklad, kanel, mjuk bitterhet och apelsin. Julkänslan i glaset är i det närmste total, och då menar jag inte Paradis-askar, gnälliga ungar som tjatar efter tomten, juklappsångest, akvavera herrperfym, ister och utmattning, utan allt det där som gör julen värd att fira – Gemeinschaft, kærlighed, värme, ljuva dofter, tindrande ögon och en lätt salongsberusning.

Jag hyser gott hopp inför julen i år.

Winter Blossom

Receptmakare: Johan Karlfeldt

En doft av jul. En smak av Hven.

• 4,5 cl Spirit of Hven Organic Winter Schnapps
• 2 cl kaffeinfusionerad Antica Formula vermouth
• 1 cl Fernet Branca
• 1 cl Campari
• 2 stänk orange bitters (jag använde Bitter Truths)

1. Häll vermouthen i ett glas och fyll på med hela kaffebönor så att det täcker.
2. Låt stå och dra i en styv timma.
3. Sila bort bönorna.
4. Blanda alla ingredienserna tillsammans med mycket is.
5. Rör runt.
6. Häll upp.
7. Garnera gärna med lite julkänsla.
8. Hälsa tomten.

Skål!

P.S. Om det är någon som tycker att jag gör för mycket reklam för Spirit of Hven, så skiter jag i det. De gör fantastiska drycker i mitt närområde. Bättre än så kan det knappast bli.

Jag imponeras varje år av bloggare runt om i landet som kör adventskalander och skriver inlägg varje dag från 1-24 december. Stort. Skulle gärna vilja göra detsamma, men är alldeles för lat och eftersom jag mest bloggar om sprit så är jag inte så säker på att min lever och min läkare skulle samtycka.

Men vad tusan, en gång i veckan skulle jag och min lever mäkta med? Således blir det en julinspirerad, nykomponerad cocktail varje söndag fram till jul.

Jag har aldrig varit någon stor glöggförspråkare. För sött och för varmt. Jag dricker ogärna varma drycker (kaffe dricker jag bara för att alla andra gör det) och tycker inte om saker som är för söta. Glögg hamnar således ganska långt ner på min lista över önskedrycker. Men! I år dök det upp en ny smak på glögghyllan – lakrits. Min söta hustru, som för övrigt är gravt lakritsberoende, hade läst ”det-stora-glöggtestet” i någon av de större morgontidningarna. Och där var den. Plötsligt. Toppbetyg. Ny smak. Lakrits. Vi har nu smuttat lakritsglögg titt som tätt sen en dryg vecka tillbaka. Till och med jag tycker det är gott. Så vad skulle man mer kunna göra med den här drycken…? Eftersom jag har en svår fäbless för Manhattan så kändes det helt naturligt att knalla åt det håller. Tänk er själva. Bourbon eller rye med lakritstoner i munnen och nejlikasmäckade apelsiner i näsan. Det kan inte gå fel.

Det hela blev en angenäm upplevelse. Bourbon, lakritsglögg, lite sockerlag och ett par sköna stänk bitters gav en underbar julkänsla. Vinsmaken från glöggen tillsammans med whiskyn gjorde att man kände sig hemma i Manhattan borough, men den undersköna lakritssmaken dansade blygsamt runt på tungan och skänkte glädje i hela gommen. Julstjärnorna tindrade, levande ljus i hela huset, drömmen om en vit jul och smäktande smaker.

Sen rann tårarna när Laleh sjöng E-Type. Man är ju bara människa.

Liquoricity Borough

Receptmakare: Johan Karlfeldt

Hej tomtegubbar slå i glasen!

• 6 cl bourbon eller rye (jag använde Maker’s Mark)
• 3 cl Lakritsglögg (mig veterligen finns bara Herrgårdsglögg)
• 1,5 cl sockerlag
• 1 rejält stänk Peychaud’s bitters
• 1 rejält stänk Creole bitters (svårt att få tag på, men ta en droppe pastis om du inte har Creole bitters)

1. Blanda rubb och stubb i en shaker
2. Skaka tillsammans med mycket is
3. Sila och servera
4. Garnera med en rättvis salt mus

Skål!

Som den trogna läseskaran vet så har jag ett par förebilder i cocktailvärlden. Jamie Boudreau, Jeffrey Morgenthaler, Gaz Regan för att nämna några. En annan barkung är Dale DeGroff som är pappa, eller kanske snarar morfar till en hel drös sagolika kreationer.

Idag är det torsdag. Det är mörkt. Barnen har varit sjuka i dagarna tre. Jag vill ha sprit!

Vände mig till litteraturen och fann Lanzone’s Martini som jag aldrig tidigare stött på. Vem är morfar till den? Dale DeGroff! Drinken ska tydligen ha varit husets cocktail på Colony Restaurant på 5th avenue och den ska vara namngiven efter kocken Lazone på Commander’s Palace i New Orleans.

I glasen får vi en frisk fläkt av amerikanska södern med skön vanilj och tropisk frukt från Southern Comfort och pigg beska och karamell från Peychaud’s Bitters. Det hela spetsas till med syra från lime och toner av anis från Herbsaint. En välbalanserad historia som får mig att sluta ögonen och vänta på en kyss. Jag fick ingen idag. Men imorrn…

Lazone’s Martini

Receptmakare: Dale degroff, lätt modifierad av Johan Karlfeldt

The south will not rise again.

• 4,5 cl vodka
• 2,5 cl Southern Comfort
• 2 cl limejuice
• 2,5 cl sockerlag
• 2 stänk Peychaud’s Bitters
• 2 stänk Herbsaint (eller någon annan anissprit)

1. Blanda rubb å stubb i shaker.
2. Skaka.
3. Sila.
4. Sätt dick i gungstolen och vila hagelbössan mellan bena.
5. Drick.
6. Shoot a trespasser.

Skål!

Även om hösten dragit igång med allt vad det innebär i logistiktjänster, högt blodtryck och kravlistor långa som dasspappersrullar, så är det ändå ganska gott. Det är ok att kura i fåtöljen, se på tv, dricka cognac, spela spel och bara sitta och glo. ”Gloandet” blir något extra om man dricker något starkt under tiden. Tapeten liksom ändrar mönster efter hand som alkoholen sipprar ut i blodet.

En av  mina favoriter när det gäller bloggande i kombination med cocktails är Mark Sexauer. En skön inspiratör från nordvästra USA. Av någon outgrundlig anledning kommer många av dagens barstjärnor just från trakterna runt Seattle. Nirvana?

Sexauers senaste cocktail som han tävlade med i GQ/Bombay Sapphire Most Inspired Bartender Search lät spännande, men behövde en liten upphottning. Kummin, som han hade i sin, var inget vidare. Svartpeppar är mycket godare. Gin, Lillet Blanc, svartpeppar, morot, citron, äggvita och bitters. Det här var himla roligt. Moroten och sockerlagen ger en mogen skön sötma och Lillet Blanc skänker fatkaraktär och elegans. Det kittlar faktiskt på tungan och då och då har man turen att få smaka på en smula svartpeppar.

En mogen discopingla som lär bli uppbjuden igen och igen och igen…

Forager Black P

Receptmakare: Johan Karlfeldt inspirerad av Mark sexauer

Den är söt och stark. Den är söt och stark… Och söt.

• 6 cl gin
• 3 cl Lillet Blanc
• 2,5 cl citronjuice
• 2,5 cl sockerlag
• 0,5 äggvitor
• 3 msk fint riven morot
• 3 rejäla tag med svartpepparkvarnen
• 3 stänk Dandelion & Burdock Bitters

1. Blanda alla ingredienser i en shaker.
2. Ös på med is.
3. Skaka loss gäddhänget.
4. Sila.
5. Garnera med citronskal och ett tag med svartpepparkvarnen.

Skål!

Stockholm-Motala, Stockholm- Motala…

Radiotystnaden är bruten. Hade inför sommaren stora planer på cocktailäventyr i dokumentationens tecken, men på något märkligt sätt så rann det av mig i takt med att jag varken blev brun eller fräknig. Visst har det druckits en del cocktails i sommar, men inte på allvar. Liksom. Typ. Nu kommer hösten smygande och ur ett barperspektiv har det börjat ypperligt. Passade på att fylla 40 härom veckan och blev då presentad med otroligt vackra och goda cocktailglas. När jag dricker öl gör jag det ur Signe Persson Melins glas Ruben. Och nu dricker jag cocktails i hennes sanslöst snygga glas Sparkling. Inköpta i den eminenta butiken Precis en sån i Malmö. Åk dit!

Min svåger dök dessutom upp med en hel ”bukett” med nya spännande cocktailbitters. Jag kan nu stoltsera med Angostura Bitters, Angostura Orange Bitter, Peychaud’s Bitters, Regan’s Orange Bitters, Fee Brothers Grapefruit Bitters, Bitter Truth Creaole Bitters, Bitter Truth Xocolatl Mole, Bitter Truth Orange Bitters, Bitter Truth Aromatic, Bitter Truth Celery Bitter och Dandelion & Burdock Bitter. Tänk så kul vi kommer att ha tillsammans!

Ja, förutom nya spännande glas och drycker så inleddes hösten med en långhelg i Puerto de Sóller på Mallorca tillsammans med kollegorna. En kick-off fylld med segling, tapas, cykling, tapas, ljumma nätter, tapas och Herbes de Mallorca. Alla mina fördomar om Mallis fick sig rejäla törnar och jag blev blixtförälskad. Hit ska jag åka igen.

Sista kvällen fick jag uppleva mitt livs mest bisarra restaurangupplevelse då vi serverades tapas av tre ashöga spanjorskor i 30-årsåldern. Silly walks i kombination med flaskor i backen, flygande majonnässkålar och allmän förvirring. Maten var dock sensationellt god. Den mystiska upplevelsen avslutades med ett litet glas Herbes de Mallorca, en likör kryddad med anis och aromatiska örter. Varianten vi drack efter maten var av de sötare slaget. Flaskan som fick följa med till Sverige var betydligt torrare. Gott. Det här borde man kunna göra cocktails på. Så fick det bli.

Gin är gott. Söt vermouth är gott. Nu kör vi.

Det hela blev en fantastisk anrättning som jag nog håller som min bästa komposition någonsin. En vuxen, ganska sober cocktail som ändå stökar och bråkar en smula i munnen.Lätta toner av anis, blandade med övriga örter och russinsmakerna från vermouth. Det hela tillspetsat med en skvätt orange bitters.

Sitt ner i båten! This is the shit!

La Belleza de Sóller

Receptmakare: Johan Karlfeldt

Kärlek direkt från Sóller, Mallorca.

• 4 cl gin
• 2 cl söt vermouth
• 2 cl Herbes de Mallorca
• 1 cl sockerlag
• Några stänk orange bitter

1. Blanda rubbet i ett mixerglas med stora isbitar.
2. Rör runt ordentligt.
3. Sila.
4. Servera.
5. Kolla http://www.mallorca-dreamhomes.com/

Skål!

En surpuppa som jag, det vill säga en schnubbe som är tämligen förtjust i sura saker, håller rabarbern väldigt nära hjärtat. Utseendemässigt menar jag att det är en gräsligt vulgär växt som har alldeles för stora blad, och alldeles för grova stjälkar när den har fått växa till sig. Men den är ju så god. Jättegod!

Trots mitt letande i trädgården efter allt som kan tänkas komma till pass i en cocktail har jag tidigare inte gett mig på fru Rabarber. I år var det dock bara att ge sig hän. Dessutom tror jag banne mig att det var pingst. Hänryckningens högtid! Det gångna året har jag gjort en rad olika roliga sockerlag som fått ta plats i de karlfeldtska cocktailglasen. Nu kan rabarbern sälla sig till den lyckliga skaran.

Jag mixtrade med olika spritsorter för att hitta något smaskigt. Landade till slut i två varianter. En med rom som bas och en med vodka. Jag som normalt sett inte än någon vodkaälskare måste säga att det blev fantastiskt bra. Förutom rabarber och bassprit körde jag i limejuice, några olika bitters, myntablad och basilikablad. Det blev två likartade, men ändå särskiljda cocktails. Varianten med rom blev nästan i sötaste laget då de runda, sockriga tonerna från romen skulle behöva en spritsort till för att balanseras ner. Kanske kunde vara en idé att köra hälften vit och hälften mörk rom. Den vita ger inte samma söta intryck.

Vinnaren var utan tvekan varianten med vodka. Som sommarboende på Ven använde jag så klart Spirit of Hven Organic Vodka. Det är en ren vodka som trots sin renhet har mycket och många smaker åt det söta hållet. Gör sig alldeles utmärkt i cocktails. Rhubarb Silver var en frisk, syrlig fläkt med en skön bas i vodkan där lime och rabarber verkligen fick utrymme att att beblanda sig med varandra och göra tillvaron så god som möjligt för oss som stod vid glasen. Här kom även bladen av mynta och basilika bättre till sin rätt. Och mina bittrar satta den lilla goda pricken över glaset.

Det är således bara att klippa rabarberstjälkarna innan de till jord åter vardar.

Rabarbersockerlag

Receptmakare: Johan Karlfeldt

Sockerlag som räcker åtminstone över helgen.

• 150 g rabarber
• 2 dl vatten
• 2 dl socker

1. Vill du ha ofärgad rabarbersockerlag så ska du skala rabarberstjälkarna så att du blir av med det röda ytterskiktet (i alla fall på de sorter vi har i trädgården). Låter du bli att skala får du en rosa/röd sockerlag.
2. Hacka rabarbern i 5 mm tjocka skivor.
3. Häll rabarber, vatten och socker i en kastrull.
4. Koka upp.
5. Dra av plattan och låt svalna.
6. Sila och buteljera.

Rhubarb Bronze

Receptmakare: Johan Karlfeldt

Den näst godaste av de två varianter vi gjorde.

• 5 cl rom (gold)
• 3 cl rabarbersockerlag
• 2,5 cl limjuice
• 2 stänk peach bitter
• 2 stänk orange bitter
• Myntablad
• Basilikablad

1. Muddla myntablad, basilikablad en skvätt rabarbersockerlag och en skvätt rom i en shaker.
2. Stjälp i resten av ingredienserna tillsammans med mycket is.
3. Skaka.
4. Sila upp och servera.

Rhubarb Silver

Receptmakare: Johan Karlfeldt

Den godaste av de två varianter vi gjorde.

• 5 cl vodka (Jag använde som sagt Spirit of Hven Organic Vodka)
• 3 cl rabarbersockerlag
• 2,5 cl limejuice
• 2 stänk peach bitter
• 2 stänk orange bitter
• Myntablad
• Basilikablad

1. Muddla mynta- och basilikblad tillsammans med en entiliter rabarbersockerlag och en centiliter vodka i en shaker.
2. Slå i övriga ingredienser tillsammans med is.
3. Skaka, skaka, skaka.
4. Sila upp och servera.

Trogna läsare får vad de vill ha!

Skånska skafferiets Anna Billing ville ha en cocktail med jordgubbar, men inte inte Strawberry Daiquiri. Då fixar vi en jordgubbscocktail, men inte en Strawberry Daiquiri.

Jag är kanske inte den som står längst fram i kön när det serveras frukt-och-bärdrinkar med paraplyer, ananasblast och fruktibitar på pinnar, men faktum är att denna heta fredag i början på juni på något vis suktade efter en bärig cocktail. Något rött. Något bärigt. Något friskt. Något sött. Dags att byta ut gammalt, nytt, lånat och blått… I alla fall till fördrinken efter vigslen.

Väl utkommen till ön efter en arbetsdag hemma hos kollega G möttes man av ett gnistrande hav, en badande son, en sovande son, en dansande dotter, en matlagande svärmor, en kyssvänlig fru, en poolarbetande svärfar, en törstig svåger med törstig fjälla. Fram med buteljerna. Då bärdrinkar inte är min allra starkaste sida hade jag konsulterat mina bästa källor för att hitta en smarrig jordgubbscocktail. Hittade Corzo Hollo som lät riktigt lajbans, och planerade att byta ut balsamvinägern mot den härliga verjus som jag fått av fru Billing, men tyvärr stod flaskan kvar i Malmö… Fick således hålla mig till originalreceptet, dock med vissa andra justeringar.

Tequila, jordgubbar, balsamvinäger, basilika, lime, orange bitter och socker. Mums filibabba. De törstiga flockades runt glasen och man kunde knappt säga ecklesiastikminister innan glasen var tomma. Det är klart att det hjälpte att pannorna var svettpärlande och maten närmade sig bordet, men det var faktiskt riktigt gott. De muddlade jordgubbarna gav en härlig struktur på drinken och kombinationen mellan den bäriga sötman, syran och den fatiga vinägern var riktigt angenäm. Originalreceptet hade lite minde tequila och ingen orange bitter, men både jag och svågern tyckte det blev lite vassare med dessa justeringar.

Så nu är det bara att ha med sig en flaska dålig tequila till midsommar så blir sillen biff!

Corzo Hollo

Strawberry Daquiri. Nooot!

• 5 cl tequila
• 2,5 cl limejuice
• 2,5 cl sockerlag
• 0,5 cl balsamvinäger
• 3-4 jordgubbar
• Några basilikablad

1. Muddla jordgubbar, balsamvinäger och basilika i ett stort mixerglas.
2. I med övriga ingredienser tillsammans med is.
3. Skaka.
4. Sila upp.
5. Servera.

Skål!

Blogginläggen blir glesare och glesare i takt med att vårterminen mognar och snart skickas till stupstocken till förmån för en spontan avrutad tillvaro med skönt umgänge och pigga cocktails. Det ska alltså bli bättre.

Vecka 21 inleddes med att yngste sonen drattade ner ifrån ett träd och slog hakan så illa att den fick limmas ihop strax innan färden gick till akuttandvården. Inga tänder skadade! Utrymme att fira. Cocktails!

Då de senaste dagarna bjudit på härligt sommarväder, åtminstone i trakten runt Malmö, är det inte mer än rätt att glasen fylls med något somrigt, fruktigt, lättsamt, behagligt. Istället för att söka nåt nytt och fräscht sökte jag mig istället till något gammalt och fräscht – The Soother från Albert Stevens Crocketts Old Waldorf Bar Days från 1931. Tyvärr saknades en del av originalingredienserna, så viss ombyggnad fick ske – #2. Orkade nämligen inte ge mig av på agavenektarjakt.

Rom , Cognac, Cointreau, några juicer och en sked honung fick göra sällskap i shakern, och dessa gynnare verkar ha känt varandra länge. Det blev precis vad jag ville ha – somrigt, fruktigt, lättsamt, behagligt. Trots bara en tesked äpplejuice så kom smaken fram fint tillsammans med syran från limen och styrkan och kraften från rom och Cognac. The Soother #2 är en välbalanserad cocktail med milda toner av frukt, syra och sötma som jag lovar kommer att dansa ner för strupen. En behaglig drink som inte behöver skämmas varken i en flådig berså på Sandhamn eller på en punschveranda i Båstad under tennisveckan.

The Soother #2

Receptmakare: Johan Karlfeldt i kosmiskt samråd med albert crockett

Den är ljus och god. Den är ljus och god. Och ljus…

• 3 cl Cognac
• 3 cl Jamaicarom
• 1,5 cl Cointreau
• 3 cl limejuice
• 1 tsk äpplejuice (Tropicana eller hemmapressad)
• 0,5 tsk honung

1. Blanda de alkoholhaltiga dryckerna och honungen i en shaker.
2. Rör runt så att honungen löses upp.
3. I med övriga ingredienser samt is.
4. Skaka.
5. Servera.

Skål!