En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha ”köpesirap”. Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel.

Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse – Lavender Martini No. 6.

Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick’s gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick’s och jag. Vi hittar på något. Något gott.

Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan’s orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä… men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv.

Lavender Martini No. 6

Receptmakare: Johan Karlfeldt

Istället för rosévin.

• 6 cl Hendrick’s gin
• 0,5 cl absint
• 0,75 cl torr vermouth
• 1 cl lavendelsirap
• Några stänk Reganäs orange bitter

1. Häll alla ingredienser i ett shakerglas.
2. I med stora isbitar.
3. Rör runt frenetiskt.
4. Sila upp.
5. Garnera.
6. Njut.

Skål!

Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga. Dansa och le. Och älska.

Svala öl, lommevarm snaps och banor av sill och potatis ska dansas ut på de duggregnstänkta borden. Vi är lyckliga. För det ska man vara. Kanske en varm själ kokat flädersaft och bjuder nåt friskt i glaset innan suparna fördimmat sinnena och lurat fram djävulen i sångstrupen. Om inte, så finns det gott om jordgubbar och bara några rader längre ned ett recept på den bästa Strawberry Daiquiri du någonsin smakat. Det är inte svårt. Det är enkelt.

Bara några få centiliter och stänk av nya men ack så sköna smaker skänker ny spirande kraft i en svag, lite kvalmig, neurotisk cocktail. Spirande känslor i glasen. Nytt. Spännande. Darrande gott. Efter bara några smuttar så vet man att man vill ha mera. Och mera. Sött möter syrligt möter salt. Frågan är bara hur mycket man får… Frågar man mig så får man så mycket man vill…

Men glöm inte att älska. Glöm aldrig att älska.

Midsummer Night Strawberry Daiquiri

Receptmakare: Johan Karlfeldt

En lysten blick och en stulen kyss. Någonstans vid en dansbana i Dalarna…

• 6 cl vit rom
• 3 cl Cointreau
• 3 cl limejuice
• 1 cl Galliano
• 2 stänk orange bitter
• 4 stora jordgubbar
• Salt

1. Blanda allt i ett shakerglas.
2. Kör en bra vända med stavmixern.
3. I med is.
4. Skaka, skaka, skaka.
5. Salta kanten på glaset.
6. Sila upp.
7. Garnera med bär och/eller mynta.

Skål!

Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.

Men snart är det ju sommar. Snart slutar det att regna. Snart har MFF gnetat sig upp i serieledning. Det blir skolavslutningar. Det ska grillas i parker och drickas ljummet vitt vin från box. Det blir semester. Vi badar. Fönsterna lär fortfarande vara oputsade, men i princip rengjorda av det där regnet som föll i april. Då ska vi ha något friskt och förföriskt i glasen. Lika bra att börja redan nu.

Har nog inte nämnt det tidigare, men av min käre svåger fick jag en rysligt trevlig julklapp. Ett falernum-kit! Ja, förutom kitet för hemproduktion så fick jag även en butelj av hans hemkokta falernum. Ja, vad är då falernum? Så här skriver Wikipedia:

Falernum (pronounced fah-learn-um) is a sweet syrup used in Caribbean and tropical drinks. It contains flavors of almond, ginger and/or cloves, and lime, and sometimes vanilla or allspice. It is used in cocktails in a manner similar to orgeat syrup or drunk on the rocks. The syrup form can be alcoholic or nonalcoholic. The consistency is thick, the color can be white to light amber, and it may be clear or translucent.

Den jag har är ”light amber, ”translucent” och full med alkohol. Visst låter det förföriskt? Säg det långsamt… ”Light amber”, ”translucent” och full med alkohol…

Smaken på denna karibiska skönhet kan säkert variera då det finns en uppsjö recept att botanisera bland. Den som svågern förärade mig  har en skön syra blandad med en ton av ingefära och en bra mandelsmak. Det gillar jag.

Har sedan i julas stjälpt i mig en och annan cocktail med falernum. De allra flesta till stor belåtenhet. Har i det schizofrena brottet mellan vinter och vår fått för mig att den gamle HotShot-kamraten Galliano står högst i alkoholpyramiden och dristar mig konstant att skvätta några droppar vaniljlikör i allt som kommer i min väg. Vågar knappt berätta att jag spetsat både Mantattan och Negroni med Galliano… Här, i en Ranglum, behöver man väl inte skämmas?

Drar ni i er en Vanilla Ranglum i väntan på sommaren så tror jag inte att ni behöver vänta så länge. Det här är Karibien i ett glas. Frukt, syra, tung rom och en smekande yta vanilj. Yaaar! That’s me drink.

Vanilla Ranglum

Receptmakare: Johan Karlfeldt i osamråd med Gonçalo de souca Monteiro

Ja, välkommen till Karibien!

• 4,5 cl mörk eller gold rom
• 1 cl extra stark vit rom (hur fan översätter man ”overproof”?)
• 1,5 cl falernum
• 2 cl limejuice
• 1 cl sockerlag
• 1 cl Galliano

1. Blanda alla ingredienser utom Galliano i en shaker.
2. Ös på med is.
3. Skaka.
4. Sila upp i ett isfyllt rocksglas.
5. Toppa med Galliano.
6. Garnera.
7. Servera.

Skål!

Den åländska skärgårn’s gudinna, Margit Richert, är som bekant en baconälskarinna av rang och har dessutom stjälpt i sig imponerande mängder baconsprit. All heder till henne. På alla sätt och vis. Min ovetande mentor, Jamie Boudreau, har också han fibblat en hel del med bacon i glasen. Nu har även jag hällt baconfett i spritbuteljerna, vilat, blandat och druckit. Mr Boudreau har otroligt mystiska komponenter i sina bacondrinkar. Drycker som åtminstone mitt lokala Systembolag inte har på lager. Jag fick göra något enklare. Varför inte bygga om en klassisk Old Fashioned? För att skoja till det ytterligare så fick sockerlagen på tafsen till förmån för en skvätt lönnsirap. Bacon och lönnsirap… Snacka om bakfyllefrukost av rang!

I alla fall… hur smakade då detta?

Tja, frågan är om inte de fulsnygga tjejerna och killarna är de mest intressanta. De allra snyggaste blir liksom tråkiga i all sin skönhet, och de riktigt fula… Kan ju vara alldeles underbara, men är trots allt fula. De fulsnygga däremot har ju allt i ett. Är han ful eller är han snygg? Han är fulsnygg. Kalas!

Jag kunde inte riktigt bli klok på den här drinken. Ni vet den där tonen av våt ullfilt eller nybadad irländsk setter som många Chabliser kan dofta… På något vis så är det den doft- och smakpaletten som slår mig när jag för näsan i glaset och drycken glider över mina läppar. I det vita vinet förnimmer man bara den blöta pälsen i doften, men här hamnar det betydligt tydligare i smaken. Och visst känner man baconsmak. Och visst känner man smak av lönnsirap. Roligt, spännande, men inte nödvändigtvis fantastiskt gott. Jag kommer att dricka baconsprit fler gånger, tveklöst. Och skulle jag någon gång ha förmånen att försöka supa Gitto under bordet så vet jag vilket vapen jag skulle välja. Hon skulle aldrig kunna säga nej.

Inte jag heller.

Baconbourbon

• 3 skivor bacon
• 3 dl bourbon

1. Stek baconskivorna.
   I med bacon och stekfett i en burk med bourbon.
   Låt stå 8 timmar.
   Sila genom kaffefilter.
   Ställ i frysen över natten.
   Avlägsna fruset fett.
   Klart.

   Stek bacon.

2. I med bacon och stekflott i en burk med bourbon.
3. Låt stå i kyl 8 timmar.
4. Sila i kaffefilter.
5. Ställ i frysen över natten.
6. Sila bort fruset fett.

Bacon Maple Fashioned

Receptmakare: Johan Karlfeldt

En bit pastej, en cornichon, lite sky och en cocktail.

• 6 cl baconbourbon
• 1,5 cl lönnsirap
• Några stänk Angostura Bitters

1. Blanda rubb och stubb i ett mixerglas.
2. I med is.
3. Rör.
4. Sila upp i ett Old Fashioned-glas.
5. Skåla med Gitto.

Skål!

Vad sägs om sötsur mandeldoftande cocktail på självaste 29/2? En chans på 1461.

Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.

Med mandellikören i högsta hugg bör man iaktta största försiktighet. Smaken är otroligt intensiv och vansinnigt karaktäristisk. Blir det för mycket så blir det verkligen för mycket. Beställer du en Amaretto Sour i vilken bar som helst så får du en ganska kvalmig historia med amaretto, socker och syra. Den relativt låga alkoholhalten i amaretton gör att det hela inte bär riktigt. Det blir sliskigt utan skärpa. Sånt är räligt. Det häller vi ut.

Vad den gode Morgenthaler kommit på är att amaretton gör sig alldeles utmärkt tillsammans med bourbon. Jag håller med honom, men tycker att det blir ännu godare med rye. Bourbon har också söta, mjuka toner, medan rye är en aning vassare och rubustare i smaken. Det blir perfekt i den här drinken.

Så, amaretto tillsammans med rye whisky, citron, socker och äggvita så har du en riktigt skön cocktail framför dig. Den bär en förförisk mandelsötma som balanseras både av syran från citronen och alkoholen i whiskyn. En sober historia som klarar sig eminent på elegant gille på något jaktslott någonstans på den brittiska landsbygden. Eller en vanlig onsdag i ett medelklassghetto i Limhamn.

Amaretto Sour

Receptmakare: Johan Karlfeldt efter JEFFREY MORGENTHALER

• 4,5 cl amaretto
• 2 cl rye whisky
• 3 cl citronjuice
• 1 cl sockerlag
• 1/2 äggvita

1. Blanda rubb och stubb i en shaker.
2. Skaka.
3. Sila upp i ett isfyllt Old Fashioned-glas.
4. Servera.

Skål!

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle våren annars tveka?

Ja, än är det långt till knopparna ska brista även om våra Rhododendron på Ven redan står i full knoppning. Oj så förvånade de blev när kvicksilvret nu dök ner till 6-7 grader under nollan. Men man blir ju sugen. På ljus. På värme. På sommarskrud och lata dagar. Har man inte en stundande resa till värmen så får man simulera och inbilla så gott det går.

Alkohol har en förmåga, åtminstone i måttliga mängder, att underlätta drömmandet. Väljer man dessutom somriga smaker så går det hur lätt som helst att förflytta sig till en hängmatta i en trädgård en ljummen förmiddag i juli. Spirit of Hven Organic Summer Schnapps, Aperol, Galliano och lite citrus. Vips! Där är vi hemma!

Här möter ens vintertrötta näsa en hel korg full med rabarber, fläder, citrus och vanilj. Känns som rena hälsokuren när dofterna glider förbi snor och gamla kråkor. Det finns en morgondag! Smaken är fruktig och den rejäla syran spritter på tungan. Ingen skörbjugg i år heller! Visst, januari kanske inte är månaden framför andra för den här typen av cocktails… Eller så är det precis det den är. Men, jag kan se mig själv i en syrénberså en ljummen kväll i juni, med ljudet av skrattande barn i bakgrunden när jag skålar med en skön skara goda vänner.

Det kommer! Det kommer! Kanske klarar vi psykakuten i år igen!

Tuna Livorno Padua

Receptmakare: Johan Karlfeldt

En dröm om sommaren…

• 5 cl Spirit of Hven Organic Summer Schnapps
• 2 cl Aperol
• 1 cl limejuice
• 1 cl apelsinjuice
• 0,5 cl Galliano
• 1 stänk orange bitters

1. Blanda rubb och stubb i en shaker.
2. Ös på med is.
3. Skaka loss.
4. Kniiip.
5. Sila upp i kylt cocktailglas.
6. Planera för en lång semester.
7. Kyss första bästa som lommar förbi.

Skål!

Så var vi framme vid fjärde advent. Dagen firade med att släppa några hekto snö även i Skåne. Den ringa snön tog den varma jorden snabbt hand om och smälte den innan barnen hann säga snowracer. Vi är vana.

Men, dagen till ära ska det ju drickas något gott. Och proteinrikt. Eggnog. Jag vet inte vad ni har för förhållande till denna imperialistiska juldryck, men jag har aldrig varit någon större beundrare. Tycker ofta att det smakar lite jolmigt och den tröga konstistensen inbjuder sällan till rejäla klunkar. Dock hittade jag i år ett recept av Jeffrey Morgenthaler som lät betydligt luftigare och fräschare. Mindre ägg, mer mjölk.

För att ytterligare ”jula” till det körde jag pepparkakspulver istället för muskot på toppen. Ett lyckat drag. Och även denna söndag i december kunde vi klämma in en julsmak i spriten. Första advent – glögg, andra advent – snaps, tredje advent – saffran, och fjärde advent – pepparkaka.

Så, trots min och min kära hustrus dåliga erfarenhet av eggnogg så så gick vi runt med leende läpparna och varsin stor eggnogmustasch. Drycken blev söt, rund och julig, men ändå med en friskhet och fräschör från de rikliga mängderna mjölk. Se till att servera den riktigt kall, för i takt med att temperaturen stiger så kommer jolmigheten smygande. Det här ska drickas snart igen. Kanske på julafton i Vemdalen. Med riktig snö. Och i nystickade jumprar.

Vi ses på andra sidan.

God Jul & Gott Nytt År!

Ginger B. Eggnog

Receptmakare: Johan karlfeldt i samråd med Jeffrey Morgenthaler

Det här dricker tomten innan han mockar hos Dasher, Dancer, Prancer och Rudolf.

• 1 ägg
• 0,5 dl socker
• 1/4 tsk mald muskot
• 3 cl Cognac
• 3 cl rom (gold)
• 15 cl fet mjölk
• 6 cl vispgrädde
• 1 pepparkaka

1. Vispa ägget några minuter.
2. I med sockret under fortsatt vispning.
3. I med resten och vispa på.
4. Kyl.
5. Häll upp i glas.
6. Mortla pepparkakan till ett fint pulver.
7. Häll pepparkakspulvret toppen av eggnogen.
8. Servera.
9. Önska någon förbipasserande God Jul.
10. Fyll på.

Skål!

Så var det dags att tända tredje ljuset, samt att hitta tredje julsmaken som ska få åka en sväng i shakern. Tredje advent säger vi hej till saffran. Hej saffran! Helgen har ägnats lussebullsbak, så det var inte rocket science att komma fram till veckans cocktailsmak. Jag hade likt tv-kockarna redan förberett. I torsdags gjordes saffransgin. Som blev gudomlig. Hade tillfället till ära köpt hysteriskt dyr ekologisk, rättvisemärkt saffran på Astrid och aporna, en väldigt bra vego/eko/rättvise-affär i Malmö. Vilken kvalitet! Hade någonstans på nätet läst att om man skulle smaksätta sprit med saffran så skulle det dra i åtminstone tre dygn. Lät man det sen dra för länge riskerade man att det skulle bli beskt. Efter bara en natt var jag tvungen att sila bort kryddorna. Ginen hade då en gyllengul färg och doften av saffran fullständigt slog emot mig när jag förde flaskan mot nästippen. Jösse! Redan klart?! När jag sen lät några droppar rutscha över tungan insåg jag att det har skulle bli bra. Väldigt bra. Man kände ginsmaken i grunden men den var inlindad i den skönaste saffranssmak man kan tänka sig. Gick utmärkt att dricka rakt upp och ned, men skulle så klart landa i ett cocktailglas, tillsammans med andra godsaker.

Vad skulle det då bli för cocktail? Jag är barnsligt förtjust i lussebullar, framför allt Annas, som är sprängfyllda av smör och saffran och ibland även inehåller mandelsmassa. Varför inte försöka sig på att göra en lussebulle i cocktailglas? Vilka drycker skulle jag satsa på? Russinen fick representeras av Antica Formula som verkligen smakar russin och mogna vindruvor. Orgeat fick spela rollen som mandelmassa, då jag tycker att mandellikör många gånger är för parfymerad. Campari och orange bitter fick hänga med för att balansera sötma och ge ytterligare kryddighet.

Faktum är att det faktiskt smakade lussebulle. Saffranssmaken var otroligt tydlig och trots den ringa mängden orgeat som åkte i glaset så gav det en tydlig, men inte för dominant, smak av mandel. Drinken är ganska söt. Hade man haft ytterligare en skvätt orgeat så hade den nästan passat som dessert. Då vet man vad man ska bjuda Lucia på om hon släntrar in lite halvslirig natten till tisdag.

Dags att polera stjärngossestjärnan.

Saffron Coming No. 3

Receptmakare: Johan Karlfeldt

Om du önskar att natten ska gå tunga fjät.

• 4,5 cl saffransgin
• 2,5 cl Antica Formula vermouth
• 2 cl Campari
• 0,5 cl orgeat
• 2 stänk orange bitters

1. Blanda ingredienserna i en shaker.
2. Ös i is.
3. Skaka.
4. Sila.
5. Servera.
6. Fråga chans på Lucia.

Skål!

Andra ljuset är nu tänt och vi lämnar glöggen till förmån för en annan av julens härliga drycker – snapsen.

Mixtrade i veckan en hel del med olika sorters snaps i kombination med olika sorters likörer och annat gott. Landade till slut i en variant på en cocktail jag läst om i nån norsk tidning. Minns inget namn, men minns att den skulle göras på en norsk akvavit som beskrevs som lätt sötaktig och med smak av vanilj och nejlika. Spirit of Hvens senaste Winter Schnapps har precis landat på väl valda Systembolag och med tanke på dess smak- och doftpalett blev det hela en enkel match. Ställer ni denna snaps på julbordet så lovar jag att ingen blir besviken. In i munnen dansar en flod av smörkola, nejlikor, kanel, pepparkaka och apelsin. Den höga alkoholen levererar tydliga smaker, men ger samtidigt det strama bett som krävs för att det inte ska bli sliskigt. Det här är en snaps som verkligen ger glädjetårar.

Vad jag urprungligen lockades av i receptet i den norska tidningen var den kaffeinfusionerade (kan man säga så?) vermouthen, dvs en näve kaffebönor som fått ligga och släppa allt sitt goda i en rejäl skvätt vermouth. Gissa hur gott det doftade och smakade! Detta i kombination med snapsen, Fernet Branca, Campari och orange bitters skapade en julgrogg som heter duga. Här fullkomligt bubblar det över av kola, mynta, kaffe, nejlika, pomerens, mörk choklad, kanel, mjuk bitterhet och apelsin. Julkänslan i glaset är i det närmste total, och då menar jag inte Paradis-askar, gnälliga ungar som tjatar efter tomten, juklappsångest, akvavera herrperfym, ister och utmattning, utan allt det där som gör julen värd att fira – Gemeinschaft, kærlighed, värme, ljuva dofter, tindrande ögon och en lätt salongsberusning.

Jag hyser gott hopp inför julen i år.

Winter Blossom

Receptmakare: Johan Karlfeldt

En doft av jul. En smak av Hven.

• 4,5 cl Spirit of Hven Organic Winter Schnapps
• 2 cl kaffeinfusionerad Antica Formula vermouth
• 1 cl Fernet Branca
• 1 cl Campari
• 2 stänk orange bitters (jag använde Bitter Truths)

1. Häll vermouthen i ett glas och fyll på med hela kaffebönor så att det täcker.
2. Låt stå och dra i en styv timma.
3. Sila bort bönorna.
4. Blanda alla ingredienserna tillsammans med mycket is.
5. Rör runt.
6. Häll upp.
7. Garnera gärna med lite julkänsla.
8. Hälsa tomten.

Skål!

P.S. Om det är någon som tycker att jag gör för mycket reklam för Spirit of Hven, så skiter jag i det. De gör fantastiska drycker i mitt närområde. Bättre än så kan det knappast bli.

Jag imponeras varje år av bloggare runt om i landet som kör adventskalander och skriver inlägg varje dag från 1-24 december. Stort. Skulle gärna vilja göra detsamma, men är alldeles för lat och eftersom jag mest bloggar om sprit så är jag inte så säker på att min lever och min läkare skulle samtycka.

Men vad tusan, en gång i veckan skulle jag och min lever mäkta med? Således blir det en julinspirerad, nykomponerad cocktail varje söndag fram till jul.

Jag har aldrig varit någon stor glöggförspråkare. För sött och för varmt. Jag dricker ogärna varma drycker (kaffe dricker jag bara för att alla andra gör det) och tycker inte om saker som är för söta. Glögg hamnar således ganska långt ner på min lista över önskedrycker. Men! I år dök det upp en ny smak på glögghyllan – lakrits. Min söta hustru, som för övrigt är gravt lakritsberoende, hade läst ”det-stora-glöggtestet” i någon av de större morgontidningarna. Och där var den. Plötsligt. Toppbetyg. Ny smak. Lakrits. Vi har nu smuttat lakritsglögg titt som tätt sen en dryg vecka tillbaka. Till och med jag tycker det är gott. Så vad skulle man mer kunna göra med den här drycken…? Eftersom jag har en svår fäbless för Manhattan så kändes det helt naturligt att knalla åt det håller. Tänk er själva. Bourbon eller rye med lakritstoner i munnen och nejlikasmäckade apelsiner i näsan. Det kan inte gå fel.

Det hela blev en angenäm upplevelse. Bourbon, lakritsglögg, lite sockerlag och ett par sköna stänk bitters gav en underbar julkänsla. Vinsmaken från glöggen tillsammans med whiskyn gjorde att man kände sig hemma i Manhattan borough, men den undersköna lakritssmaken dansade blygsamt runt på tungan och skänkte glädje i hela gommen. Julstjärnorna tindrade, levande ljus i hela huset, drömmen om en vit jul och smäktande smaker.

Sen rann tårarna när Laleh sjöng E-Type. Man är ju bara människa.

Liquoricity Borough

Receptmakare: Johan Karlfeldt

Hej tomtegubbar slå i glasen!

• 6 cl bourbon eller rye (jag använde Maker’s Mark)
• 3 cl Lakritsglögg (mig veterligen finns bara Herrgårdsglögg)
• 1,5 cl sockerlag
• 1 rejält stänk Peychaud’s bitters
• 1 rejält stänk Creole bitters (svårt att få tag på, men ta en droppe pastis om du inte har Creole bitters)

1. Blanda rubb och stubb i en shaker
2. Skaka tillsammans med mycket is
3. Sila och servera
4. Garnera med en rättvis salt mus

Skål!